Etnologen Carina Sjöholm från Lunds universitet har tillsamman med kollegorna Katarina Saltzman och Tina Westerlund på Göteborgs universitet studerat trädgårdar och växter som marknadsförs som kulturarv.
– Vi har följt berättelser om människor och växter, och om olika sätt att bevara, förmedla och sprida trädgårdsrelaterat kulturarv. Målet var att undersöka vad som händer när specifika delar av historien väljs ut för att berättas i syfte att skydda och främja ett mångsidigt arv, säger Carina Sjöholm.
Många växter med en lång historia kallas idag kulturarvsväxter. En del som har spridit sig över århundraden betraktas idag som "tillhörande" och som mer eller mindre "naturliga" medan andra anses ha spridit sig för mycket. Forskarna har bland annat intervjuat professionella trädgårdsodlare, föreståndare för besöksträdgårdar, plantskoleinnehavare och samordnare inom kulturarvsprogrammet Pom för att förstå hur de navigerar och hanterar risker och värderingar kopplade till kulturarv å ena sidan och invasivitet å andra sidan.
– Det är intressant att se vilka växter som betraktas som önskvärda att bevara och vilka som plötsligt anses bli alltför vitala, säger Carina Sjöholm.
Ett exempel på en växt som folk ofta inte har något emot att se mycket av är syrenen, trots att den numera anses kunna bli invasiv. För många svenskar påminner syrenblomningen om att våren håller på att övergå i sommar. I vissa delar av landet och för vissa generationer är det också en nostalgisk påminnelse om barndomens skolavslutningar.
– Syrener kan överleva i århundraden och är ofta de sista resterna efter gamla trädgårdar och stugor, säger Carina Sjöholm.
Daggkåpa är ett exempel på växt vars betydelse förändrats. 1999 utsågs den till Årets perenn. Nu är den listad som potentiellt invasiv och ett exempel på hur snabbt en växt kan gå från önskad till oönskad. Liksom många kulturarvsväxter lyftes den i marknadsföringen fram som tålig, vacker och lättskött.
– Idag kan man undra om vi kommer att fortsätta lyfta fram samma egenskaper som positiva. Kommer exempelvis ihärdig även fortsättningsvis att vara en bra egenskap?
Förändringar i klimat och landskap har ändrat de biologiska möjligheterna för växter att överleva och sprida sig. Många av de som forskarna har intervjuat har understrukit att det tar tid att förstå hur växter agerar och reagerar när förhållandena förändras.
Fallgropar med etiketten Grönt kulturarv
Under de senaste åren har många olika sorters kulturarvsväxter släppts på den svenska marknaden. I flera fall kan man se hur växter gått från nästan fullständig försummelse till att via utmärkelsen som kulturarvsväxt få mycket uppmärksamhet. Återintroduktion av gamla sorter på marknaden leder uppenbart till en ökning av "odlad mångfald", men det finns också en viss risk, menar Carina Sjöholm.
– Om växter som utmärkts med etiketten Grönt kulturarv väljs före lokala sorter, kan detta godkännande av några sorter leda till att andra gamla sorter går förlorade och på så sätt paradoxalt nog leda till en minskning av den odlade mångfalden.
Exempel på växter
Exempel på växter som marknadsförs under etiketten Grönt kulturarv® (foto Carina Sjöholm):
Floxen Alma Jansson
Floxen ´Alma Jansson´ är en av de perenner som samlades in av nationella Programmet för mångfald (Pom), provodlades och valdes ut som en av de första perennerna som återinfördes på marknaden. När den hittades växte den i Stina Janssons trädgård. Hon flyttade in när hon gifte sig med sonen i huset 1939, och floxen hade växt på samma ställe sedan dess. Den kan ha planterats av Stinas svärmor Alma Jansson, som var en ivrig trädgårdsmästare. Den fick namnet efter ´Alma Jansson´ och historien om Stina och Alma berättas nu i marknadsföringsmaterialet.
Åbrodd
Åbrodden Predikoväcka är en växt som idag saluförs under varumärket Grönt kulturarv®. Den är en av de närmare 6500 gamla svenska trädgårdsväxter som samlats in inom det offentliga Programmet för odlad mångfald (Pom), varav några valts ut för att marknadsföras som “grönt kulturarv”. Intresset för dessa gamla växter är ett exempel på hur trädgård, kulturarv och marknad idag möts på nya sätt.
Kronärtskocka
Kronärtskockan ´Herrgårds´, var en av de fleråriga grönsakerna som snabbt blev efterfrågad på marknaden när den lanserades som Grönt kulturarv® 2014, men den visade sig svår att föröka är vilket ledde till att produktionen av sorten mer eller mindre stannade av. Nya försök görs. Man stöter på ´Herrgårds´ både i privata trädgårdsodlingar och i många besöksträdgårdar. I några besöksträdgårdar berättar trädgårdsmästarna att just denna sort valts framför andra för att den nu är en känd sort som fram till början av 1900-talet har odlats storskaligt i södra Sverige. Med rätt behandling kan den överleva från år till år till skillnad mot andra sorter av kronärtskocka. Det är dock bara i de allra sydligaste delarna som ´Herrgårds´ övervintrar med säkerhet.
Boken Rötter i rörelse
Boken Rötter i rörelse reder ut hur kulturarv skapas och kommer till uttryck i olika trädgårdssammanhang.
Bokens författare:
- Carina Sjöholm, docent i etnologi och lektor vid Institutionen för tjänstevetenskap vid Lunds universitet.
- Tina Westerlund, trädgårdsmästare och lektor på Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet.
- Katarina Saltzman, docent i etnologi och lektor på Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet.