Nicklas Guldåker är kulturgeograf och som sådan expert på att samla in och åskådliggöra stora mängder information, bland annat i form av kartor. Redan på 2010-talet började han kartlägga utsatta urbana områden. Då handlade det om anlagda bränder och räddningstjänstens förebyggande arbete.
– Man kan säga att 2005–2009 var en föregångstid till det vi ser idag, det vill säga en nedåtgående spiral där gängen krigar om narkotikamarknaden och hämnas oförrätter, säger Nicklas Guldåker.
Några år senare sammanställde han tillsammans med kollegan Per-Olof Hallin från Malmö universitet data från Statistiska Centralbyrån i en så kallad livsvillkorskarta. De faktorer som matades in var statistik om trångboddhet, andelen första och andra generationsinvandrare, andelen förvärvsarbetande, andelen personer med endast förgymnasiala studier samt ungdomskullar i 16–19-årsåldern utan behörighet till gymnasiet. Därefter samkörde de livsvillkorskartan med den statistik över kriminalitet och skjutningar som polisens nationella operativa avdelning (NOA) redovisar vartannat år.
– Vi fick en nära perfekt matchning mellan vår livsvillkorskarta och NOA:s brottskartläggning, säger Nicklas Guldåker. Nu fick vi svart på vitt att det samband som tidigare varit en magkänsla verkligen stämde.
Stigmatiserande?
När den strategiska kartan presenterades år 2019 höjdes en del röster om det stigmatiserande i att peka ut vissa områden. Men då har man helt missat syftet med kartläggningen, menar Nicklas Guldåker.
– Polisen använder kartorna främst i sitt brottsförebyggande arbete, och de kan med hjälp av den omdirigera sina resurser till där de bäst behövs.
Ett annat användningsområde för den strategiska kartan är i polisens dialog med kommunerna. Eftersom det så tydligt går att se sambandet mellan socioekonomisk utsatthet och platser för brott blir kartan en fingervisning över var kommunen och andra aktörer bör göra sina sociala och ekonomiska insatser. Med hjälp av kartan går det att utläsa vilka områden som riskerar att få problem, men det går också att lära av områden som trots exakt lika dåliga socioekonomiska förutsättningar har låg kriminalitet.
– Vi vet att faktorer som stark social sammanhållning, eldsjälar, kolonilotter eller festivaler kan motverka kriminalitet, säger Nicklas Guldåker. Men vi vet också att förhållanden kan ändras snabbt om dessa positiva krafter plötsligt försvinner.
Ständig förbättring av kartan
Även om den strategiska kartan har några år på nacken så fortsätter Nicklas Guldåker arbetet med att implementera och förbättra den. Bland annat lägger han just nu till ytterligare ett ”lager” med parametrar som kan utgöra riskfaktorer i miljön.
– Genom att lägga in geografiska lager med grönområden, restauranger, bankomater et cetera kan polis och stadsplanerare få en ännu tydligare bild av var brott riskerar äga rum, säger han.
Han ägnar också tillsammans med kollegor tid åt att resa runt i olika polisdistrikt och utbilda kommun- och områdespoliser i hur den strategiska kartan kan användas samt hur olika riskfaktorer kan påverka brottslighet på olika platser.
– Jag har alltid jobbat mycket med samverkan med det omgivande samhället, säger Nicklas Guldåker, som tycker att det är en av de roligaste delarna i jobbet som forskare.