Begreppet soft girl kom med på listan över 2024 års nyord. En soft girl kan enklast beskrivas som en uppåtgående trend i sociala medier som hyllar ett lyxhemmafruliv med skönhet, familj och välmående i fokus.
Åsa Lundqvist, professor i sociologi vid Lunds universitet, har studerat en annan företeelse som skulle kunna beskrivas som soft girl-trendens raka motsats – nämligen den 60 år gamla och ganska obekanta företeelsen aktiveringsinspektörer.
– Jag trillade över denna yrkesgrupp av slump när jag höll på med ett annat forskningsprojekt och tyckte att den var så intressant att jag var tvungen att skriva en bok om den, säger Åsa Lundqvist.
Aktiveringsinspektörer var en tjänstemannagrupp som på 60-talet arbetade för att få ut kvinnor i arbetslivet. Då började hemmafruidealet, som var som starkast på 50-talet, alltmer ifrågasättas. Dels ur ett feministiskt perspektiv eftersom ett hemmafruliv undergrävde kvinnors möjlighet till självständighet, dels för att det rådde brist på arbetskraft. Sveriges kvinnor behövdes helt enkelt på arbetsmarknaden.
Dessa aktiveringsinspektörer var i praktiken 1960-talets influencers, säger Åsa Lundqvist
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) anordnade kampanjer som sändes i radio och på TV. Kampanjen annonserades också i tidningar. Ett exempel var radioshowen ”Hemmafru byter yrke” som syftade till att husfruar skulle få upp ögonen för förvärvsarbetets fördelar.
Aktiveringsinspektörer
Som ett led i samma arbete började AMS anställa aktiveringsinspektörer. Deras uppgift var att informera hemmafruar om arbetslivet samt att ”påverka och förändra” negativa åsikter och fördomar om kvinnor som lönearbetare.
– Dessa aktiveringsinspektörer var i praktiken 1960-talets influencers, säger Åsa Lundqvist.
Inspektörerna arbetade i nära samarbete med lokala arbetsförmedlingar men också genom direktkontakt med kvinnor. De fanns på offentliga platser, på biografer eller i lobbyn på olika samlingslokaler. Där kunde de bjuda på kaffe och ett samtal om hur kvinnor bäst skulle komma in på arbetsmarknaden. Även dörrknackning användes för att nå hemmafruarna.
Argumentationen var rakt på sak och enkel; ett betalt arbete bidrog inte bara till personlig utveckling utan också till ekonomiskt oberoende och frihet för kvinnan och i slutändan – ett bättre liv. Ett samhälle byggt på sådana premisser gynnade alla medborgares välbefinnande, menade man, och det var en förutsättning för en välmående välfärdsstat.
– Men många hemmafruar var tveksamma och frågade sig om de skulle klara yrkeslivets krav, säger Åsa Lundqvist. Det blev aktiveringsinspektörerna uppgift att övertala dem det motsatta.
Soft girl-trenden kommer inte ändra på att nästan alla kvinnor arbetar. Däremot, menar Åsa Lundqvist, bör vi ställa kritiska frågor om varför trenden har uppstått.
Exakt hur många kvinnor som aktiverades på grund av aktiveringsinspektörerna arbete är oklart. Däremot vet vi att hemmafrun så gott som försvann under de följande 20 åren. Detta skulle kunna jämföras med en mycket framgångsrik influenser-kampanj, menar Åsa Lundqvist.
Idag arbetar nästan alla kvinnor i Sverige. Åsa Lundqvist tror inte att soft girl-trenden kommer att ändra på det. Däremot, menar hon, bör vi ställa kritiska frågor om varför trenden har uppstått. Att yrkeskvinnor dubbeljobbar då de fortfarande gör huvuddelen av marktjänsten spelar säkert in.
Många är antagligen trötta på den dubbla arbetsbördan. Kanske måste vi borsta av några av argumenten som aktiveringsinspektörerna använde sig av på 60-talet? Att vara en självständig kvinna är ju verkligen fortfarande ett ideal värt att kämpa för, säger Åsa Lundqvist.
Åsa Lundqvist
Artikeln är baserad på Åsa Lundqvists artikel från The Conversation
Läs mer om hennes forskning i Lunds universitets forskningsportal