– Den stora nämnaren är att alla förslag lyfter avfallshantering och nedskräpning på ett eller annat sätt, vilket inte är konstigt då det är stora problem i många delar av världen. Det finns en stor risk att avtalet på grund av detta blir en avfallshanteringsplan, istället för något progressivt, säger Karl Holmberg, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet.
I rapporten har Karl Holmberg och hans kollegor kodat de olika medlemsländernas inspel till det globala plastavtalet, i samband med de andra och tredje förhandlingsrundorna under 2023. Sammanlagt 182 förslag, vilka representerar 170 länder, analyserades för att se vad länderna vill att det kommande avtalet ska innehålla, och huruvida länderna föreslår mjuka, hårda eller ekonomiska incitament som åtgärder. Många länder förhandlar i olika koalitioner som exempelvis EU, gruppen av afrikanska stater, koalitionen för hög ambition (HAC), där bland annat EU, Japan och många afrikanska och sydamerikanska länder ingår, och den ”likasinnade gruppen” som omfattar länder som Kina, Saudiarabien, Bahrain, Ryssland och Kuba.
Förändringar kopplade till avfallshantering och minskade plastföroreningar
Analysen visar att en majoritet av världens länder vill se förändringar kopplade till avfallshantering och minskade plastföroreningar. Många förslag omfattar också mål om utökat producentansvar och återvinning av plast. Förslag om att på olika sätt försöka begränsa plastproduktionen drivs av ett antal aktörer, exempelvis EU. Sådana förbud motsätter sig däremot den så kallade ”likasinnade gruppen”, där många oljeproducerande länder ingår.
– Vår analys visar tydligt att fokus ligger på de senare delarna i plastens livscykel, kanske för att det är enklare att sätta in åtgärder mot exempelvis nedskräpning. Men plastens problematik är så mycket bredare, säger Karl Holmberg.
– Fortsätter produktionen av plast att öka, vilket den har gjort med ca. 100 miljon ton per decennium de senaste årtiondena, en trend som bara förväntas fortsätta, kommer vi aldrig komma i kapp med att städa upp, oavsett hur bra system vi har för insamling.
Karl Holmberg fortsätter:
– Insamling är också komplext, det krävs ett hyfsat välfungerande samhälle och kapacitet för att det första steget, insamling, ens ska fungera någotsånär. Detta är en koppling många länder inte vill göra, utan de argumenterar i stället i sina förslag att det är hanteringen av plast som är problemet, inte produktionskvantiteterna.
Regleringar och mjuka åtgärder
Vidare visar rapporten att de flesta inspelen favoriserar regleringar och mjuka åtgärder över olika ekonomiska incitament. Exempel på reglerande åtgärder är standardiseringar, förbud av vissa engångsplaster och återvinningskrav, medan mjuka åtgärder omfattar exempelvis utbildning, stöd för forskning, och frågor om information och transparens.
Forskarnas tes är att detta kan bero på att det dels är enklare att komma överens om mjuka frivilliga åtgärder medan vissa reglerande åtgärder har stort stöd framför allt när det kommer till avfallshantering. Detta gäller inte minst länder som har kapacitetsproblem, alltså där ekonomiska incitament kan vara svåra att implementera då det är svårt att få aktörer och människor att följa lagar. I dessa länder kan det till exempel vara enklare att förbjuda än att införa en skatt, menar forskarna.
Förslag ska jämkas samman, kan urvattna ambitioner
I samband med den fjärde förhandlingsrundan i Kanada i slutet av april ska alla förslag börja jämkas samman till en avtalstext. Det slutgiltiga avtalet klubbas igenom i december i Sydkorea. Hårda förhandlingar är att vänta, som antagligen kommer att urvattna de mer ambitiösa förslagen som ligger på bordet.
– Troligtvis kommer vi inte att se något bindande avtal om ett tak för plastproduktionen, utan snarare att länderna kanske själva sätter sina egna ambitioner. Samtidigt kan avtalet leda till att vi får till en organisation där länderna kan mötas regelbundet, som de årliga klimatförhandlingarna, fast för plast. Under en sådan struktur kan produktionsfrågan komma upp igen, men just nu är vi långt borta från detta då för många länder och deras industrier har sina fingrar djupt nere i plastburken.
Han reflekterar vidare att det trots allt är positivt att många länder vill se åtgärder för att göra plasten lättare att återvinna och samla in.
– I Sverige har vi kommit relativt långt vad gäller pant och insamling. Kan andra länder följa efter har vi åtminstone vunnit mark globalt vad gäller avfallshantering. Stora problem kvarstår dock i koppling till hur vi, även i Sverige, i nästa led ska kunna realisera en fungerande återvinning av själva materialet.
Ladda ner rapporten: “Towards a Global Plastics Treaty: Tracing the UN Negotiations”. Den är skriven av forskarna Elin Dreyer, Teis Hansen, Karl Holmberg, Tara Olsen och Johannes Stripple. Elin och Teis är verksamma vid Köpenhamns universitet medan Karl, Tara och Johannes är verksamma vid Lunds universitet.
Läs mer om rapporten i Lunds universitets forskningsportal
Det globala plastavtalet
2022 påbörjades FN-förhandlingar för ett globalt avtal mot plastföroreningar. Ambitionen är att ta ett brett grepp för att skydda människors hälsa och miljön mot effekterna av plastföroreningar samt bidra till klimatomställningen och den biologiska mångfalden. Avtalet är avgörande för att komma åt de globala problemen med plastföroreningar och för att genomföra Agenda 2030, liksom för att nå Sveriges nationella miljömål.
Det globala avtalet kan innehålla gemensamma globala mål och konkreta åtgärder för en hållbar produktion och konsumtion, med ett speciellt fokus på produktdesign för att öka återanvändning och återvinning, samt främja cirkulär ekonomi. Avtalet kan också komma att stödja framtagandet av nationella handlingsplaner för plast.
Källa: Naturvårdsverket.
