Denna artikel publicerades första gången i Lunds universitets magasin (LUM) 13 oktober 2016.
– Professuren är en ren forskningstjänst men jag har sett till att behålla lite undervisning. Interaktionen med studenterna är så givande, säger Karin Aggestam.
I Pufendorfprofessurens statuter står det att innehavaren ”ska verka i Pufendorfs anda och sträva efter en fredlig ordning”. Såsom statsvetare med inriktning mot freds- och konfliktforskning har det varit en självklar målsättning under hela Karin Aggestams arbetsliv.
Med särskilt intresse för Mellanöstern har hon varit där långa perioder i flera omgångar. Första gången då intifadan bröt ut 1987.
– Den gjorde djupt intryck på mig och i mina första uppsatsarbeten på universitetet skrev jag också om den.
Men det var först några år senare som Karin Aggestam på allvar började intressera sig för forskning. I början av 90-talet fick hon ett stipendium att studera ett år på det hebreiska universitetet i Jerusalem. När hon var där bröt första Gulfkriget ut och alla internationella studenter rekommenderades resa hem. Karin Aggestam var en av få som valde att stanna och tillsammans med endast en handfull internationella studenter fullföljde hon utbildningen.
– Det innebar hårt arbete med mycket läsande och skrivande men också konstruktiv återkoppling och det var där jag bestämde mig för att söka till forskarutbildningen i Lund.
Efter doktorsdisputationen var det åter dags för ett år i Mellanöstern. Den här gången, år 2000, som Sida-anställd och analyschef för den internationella observatörsstyrkan på Västbanken.
– Många tog för givet att jag skulle lämna universitetet för gott när jag tackade ja till det jobbet, men jag hade redan innan sökt och fått en postdoc-anställning hos Riksbankens Jubileumsfond. Annars tror jag att det hade blivit svårt för mig att komma tillbaka. Akademin gynnar tyvärr inte dem som vill kombinera teori och praktik.
Jobbet på Västbanken gav Karin Aggestam praktisk erfarenhet av att medla i samtal mellan israeler och palestinier. Något som hon haft mycket nytta av i sin senare forskning och i sin fortsatta dialog med praktiker.
Väl tillbaka i akademin förlade hon delar av sin postdoc till St Antonys college vid Oxford universitet där det finns en mycket stark forskningsmiljö med inriktning mot internationella relationer och Mellanöstern.
Sedan dess har Karin Aggestam varvat år i Lund med flera längre forskningsvistelser på andra universitet runt om i världen. Hon har lett flera stora forskningsprojekt och suttit med i tunga forskningsråd, bland annat i Danmark, Norge och Europeiska kommissionen. Samtidigt har hon som föreståndare ägnat flera år att bygga upp det tvärvetenskapliga utbildningsprogrammet i freds- och konfliktstudier i Lund.
Det har med andra ord blivit en hel del resande, och under samma period har hon blivit mamma till två pojkar som idag är 12 och 14 år gamla. På frågan om hur det är att få ihop livspusslet med en krävande forskarkarriär och familjeliv säger hon att jämställdhet är A och O.
– Utan ett bra partnerskap med Magnus, som arbetar som dataingenjör på Ericson, hade jag varit tvungen att prioritera annorlunda eftersom vi inte har någon släkt som bor nära och kan avlasta. För mig känns det tryggt och bra att mina barn är med sin pappa när jag är utomlands.
När Karin Aggestam fick Pufendorfprofessuren hade hon börjat förbereda sig på att ta över tjänsten som föreståndare för Centrum för Mellanösternstudier. En tjänst hon sett fram emot.
– Men jag kunde omöjligt tacka nej till Pufendorfprofessuren. Den ger mig en fantastisk möjlighet att bygga upp en tvärvetenskaplig forskargrupp kring rättvisediplomati med inriktning mot internationella relationer och folkrätt, säger hon. Förhoppningsvis kan forskningen i förlängningen utmynna i ett internationellt mastersprogram i diplomati. Ett sådant program har en chans att bli oerhört attraktivt eftersom det inte finns så många med den profilen i Europa.
Karin Aggestam installeras på Pufendorfprofessuren i januari 2017.
Text: Ulrika Oredsson